TEST: Moog Minimoog Model D

TEST: Moog Minimoog Model D

Tiden är Moogen

Text: Peter Marchione

Det är som bekant inte bara gitarrnördar som går runt och suktar efter legendariska instrument från svunna tider. Musikermagasinet har fått äran att kika på en nyproducerad Minimoog, vars original tveklöst är en av de mest betydelsefulla milstolparna i musikhistorien.

Året var 1970 när Moog Music presenterade första versionen av Minimoog. Den lär vara den första portabla synten med ett pris som, i dåtida mått mätt, inte var skyhögt. Notera att detta var innan det gyllene åttiotalet, när priserna på elektroniska instrument anpassades till musikers plånböcker snarare än ägare av studiokomplex. För att slippa starta insändarstorm gör jag inte på något sätt gällande att det inte fanns alternativ eller att någon annan var före med en portabel lösning.

Likväl kan Minimoogen aldrig förnekas sin inverkan på historien. Under sjuttiotalet var den ett standardinslag inom den progressiva rocken och under decenniets slut och en bra bit in på åttiotalet var den ett omisskännligt inslag i allehanda syntpopsdängor men även annan populärmusik, däribland ikoniska låtar med Michael Jackson.

Instrumentet togs ur produktion 1981, för att lämna plats åt modernare varianter i Moogs instrumentflora och under många år var synten föga eftertraktad. Hade man otur kunde man nästan bli påtvingad en gratis om man var på rätt/fel plats vi rätt/fel tid.

KLASSISKT OCH ENKELT

Minimoog Model D är underbart enkel i sitt utförande, med en logisk signalkedja som löper från vänster till höger. Det mesta är sig likt i 2016 års produktion av instrumentet men naturligtvis har syntverkstaden gjort lite små tillägg här och var. Dessa tar vi upp efterhand i denna genomgång.

Den första sektionen bär etiketten Controllers och här hittar vi reglage för Tune, Glide och Modulation Time. Den senare ställs gradvis mellan Oscillator 3 eller Noise-generatorn i ursprungsversionen. På nya modellen finns vredet kvar men det går att själv, via två nya reglage strax under, ersätta Oscillator 3 med filterdelens Envelope och Noise med LFO. Exakt, en av nyheterna är en dedikerad LFO så nu behöver man inte ”offra” Oscillator 3 för det ändamålet. Själva LFO-hastigheten hittar vi därefter strax till vänster om klaviaturen, ovanför Pitch-hjulet. I ursprungsläge jobbar den med en triangelvågform men om man lätt drar i reglaget hittar vi ett alternativt läge som ställer om LFO till fyrkantsvåg.

TESTDATORER

Dator 1: Windows 10 64-bit, Intel Core i7 3.40 GHz. 12 GB RAM
Dator 2: MacBook Pro, 2,3 GHz Inte Core i7, 16 GB/RAM, OSX 10.11.3 El Capitan
Instrumentet testades tillsammans med: Steinberg Cubase 9.0.1 (64-bit), Ableton Live 9.7 (64-bit), Bitwig Studio 1.3.13

Nästa del är Oscillator Bank, själva ljudalstringens epicentrum. Vi har tre oscillatorer till hands och var och en av dessa kan ställas i Range-lägena LO, 32, 16, 8, 4 eller 2 fot och i sex olika vågformer: Oscillator 1 och 2 erbjuder: Triangle, Triangle/Sawtooth, Sawtooth, Pulse 1/Square, Pulse 2/Wide Rectangle samt Pulse 3/Narrow Rectangle. På Oscillator 3 är Triangle/Sawtooth ersatt med Reverse Sawtooth, precis som förr. Likaså kan fortfarande Oscillator 3 användas till modulation av de andra, även om det nu finns möjlighet att istället använda den nya LFO-delen till detta. Med andra ord är årets upplaga fullt bakåtkompatibel.

Vi skuttar raskt vidare ett snäpp till höger där vi hittar Mixer-avdelningen. Här är det mesta sig likt, åtminstone på ytan. Här finns volym- samt på-/av-reglage för varje Oscillator och för brusgeneratorn. Den senare har också kvar sin omställare mellan White/Pink och strax ovanför hittar vi på/av och volym för External Input, komplett med lampa för indikering av Overload. Här har dock ett nytt påfund smugit sig in. Om ingen extern källa är ansluten till Minimoogen skickas outputen från själva synten per automatik in igen, vilket gör att vi slipper göra en loop-koppling för att överstyra maskinens eget ljud. Fiffigt!

Signalkedja från vänster till höger, när musikern själv får välja.

Samlat under benämningen Modifiers hittar vi, som vanligt, först tre knappar för Filter Modulation samt Keyboard Control. De två senare ställer in nivåer av Key Tracking till filtret.

Filter-delen, som fortfarande är av utförandet 24 dB/oktav (något annat hade ju varit ärkegalet i sammanhanget), har överst reglage för Cutoff Frequencey, Emphasis (resonans) och Amount Of Contour. Strax under hittar vi tillhörande envelope-reglage i form av Attack Time, Decay Time och sustain Level – inga konstigheter eller nya påfund här.

Loudness Contour är ”moogiska” för amplitud-envelope och här har vi samma uppsättning som för filtret: en klassisk A-, D-, S-uppsättning.

Längst till höger, med labeln Output, hittar vi givetvis ett Volume-reglage som påverkar både High- eller Low-utgångarna. Skillnaderna mellan dessa är 30 dB i signalstyrka. Strax till höger om volym-ratten hittar vi på/av för Main Output. När denna stängs av fimpas signalen helt, så när som till hörlursutgången nedanför. Idealiskt för att cue-trixa med sig själv alternativt smygkolla tonart utan att röja sin egen förvirring inför andra musikanter. Kvar finns även A-440-generatorn som gör det enkelt att stämma instrumentet. I tidigare varianter var denna funktion elementär då instrumentet tenderade att stämma om sig själv beroende på temperatur och/eller spänningsförhållande i den interna nätdelen. På tal om det, hela strömdelen är en löstagbar historia som kopplas in med en 4-polig XLR-lösning. Tack!

IN- OCH UTGÅNGAR

Nu ska vi vända på steken och kika vad som kan patchas ihop med Minimoog Model D anno 2016. Vi följer invant beteendemönster och går från vänster till höger och börjar med den övre raden.

Först ut är XLR-anslutningen för nätdel, därefter kommer MIDI-In, -Thru och -Out, vilket ju absolut inte var aktuellt ens när sista modellen producerades 1981, eftersom MIDI inte ens var färdig-påtänkt än. Instrumentet tar emot Note, Velocity, Pitchbend samt SysEx och skickar ut Note, Velocity, Pitchbend och Aftertouch.

Efter MIDI-portarna hittar vi Control Outputs, som helt enkelt skickar ut CV-signal till andra musikprylar: Velocity, After Pressure Out (Aftertouch) samt V-trig. Nästa del är ljudingången och därefter de två ljudutgångarna som vi ordat om tidigare här ovan: High och Low.

Control Inputs kommer därefter och det som kan tas emot i CV-väg är först Loudness, Filter och Filter Input, som inverkar på hur nivån på Loudness Contour, Oscillator-frekvens respektive Cutoff Frequency på filtret beter sig.

Strax intill hittar vi ingång för Modulation. När någon kopplas in här bypasskopplas kopplingen till modulation från brusgeneratorn för att istället släppa fram den källa som kopplats in. Sist ut är ingång för V-trig. Samtliga in- och utgångar på maskinen är av vanlig, hederlig televariant (ja, förutom ström och MIDI så klart).

Det är på patch-delen på baksidan vi hittar de flesta nyheterna, men ändå har ett par också smugit sig in på fronten.

UNDER HUVEN

De olika tilläggen till trots är likväl denna reinkarnation av Minimoog återhållsam och väl trogen sin anmoder/anfader. Ingen presethantering finns utan det blir till att anteckna eller trixa med SysEx. Rätt befriande och i slutändan är faktiskt detta ett så oerhört logiskt instrument att traktera att vilken normalbegåvad keyboardist (samt ovanligt kompetenta gitarrister och trummisar) med lite praktik enkelt kan ratta in ljud ”on the fly”, som tysken säger.

Sedan har vår amerikanske syntfabrik varit påhittiga och lagt in olika växlar i maskinen som går att ställa om genom att under uppstart hålla in olika ackord på klaviaturen. Förteckning finns givetvis i manualen rörande exakt vilka kombinationer som finns inlagda och det som kan ändras är allt ifrån vilken Gate-källa som ska kontrollera Keyboard Gate och Contour till omställning av vilken skala på spänningen som CV ska jobba efter.

KVALITET

Föga överraskande andas paketet med Minimoog Model D 2016 yrkesstolthet och kvalitet rakt igenom. Tillsammans med den tryckta, spiralbundna (och dessutom snygga) manualen medföljer också ett certifikat med manuellt inskrivet serienummer. Knappar och reglage är distinkta och den högklassiga keyboarddelen av Fatar TP-9-typ känns helt rätt och tillsammans med patchmöjligheterna kan den leverera velocity och aftertouch och CV till Cutoff, Loudness och Pitch.

I REST MY SYNTH-CASE

Jag misstänker att denna nyutgåva redan orsakat ett digert antal debatter där olika skolor av syntretropuritaner, på bästa gubbsätt, ska hävda huruvida detta instrument är sin förlaga trogen eller om den är helt fel. Precis som med nyutgåvor av exempelvis gitarrer är en Moog laddad med så mycket känsla att detta är oundvikligt.

Förutom att Minimoog Model D i grunden är en klassisk Minimoog medger de nya tilläggen, som exempelvis en LFO, att man kan klämma ut långt mer ur denna än sina föregångare i familjen utan att tappa bakåtkompatibilitet.

Personligen har jag aldrig haft äran att äga en Minimoog men likväl spelat på ett antal genom åren. Och då dessa varit med om olika saker på vägen, i form av allt från att bli hampabehandlade under hela sjuttiotalet i en progg-lokal till att åka runt på rockturné, så har var och en av dessa både låtit och betett sig väldig olika. Och eftersom jag var fem år när maskinen togs ur produktion 1981 har jag aldrig tidigare packat upp och spelat på en sprillans ny enhet. En lösning är att jag, om cirka 30 år gör ett nytt test av denna enhet, men det tycker jag låter lite väl övernördigt.

Nya Minimoog Model D är, precis som förr, ett väldigt musikaliskt instrument med ett perfekt upplägg för att ratta in ljud snabbt. Och det låter, givetvis Minimoog till 110 % då oscillatorerna är rätt, filtren likaså; ja, allt är på sin plats. De nya tilläggen är även de något som ortodoxa samlare ser som hädelse men jag är själv övertygad om att Moog Music även när det begav sig instrumentet med exempelvis MIDI om det varit etablerat redan då. Det enda jag kan tycka mig sakna är en USB-port för MIDI-hantering mot dator, men det vågar jag knappt säga.

En annan sak som inte först över från originalet är att stämningen ändras beroende på temperatur. Under min testperiod har jag låtit maskinen stå på i dygn utan att den glidit ur ton ett dugg. Jag är tveksam att någon vettig människa kommer sakna detta gissel från den gamla skolans analogsyntar.

Förutom att Minimoog Model D i grunden är en klassisk Minimoog medger de nya tilläggen, som exempelvis en LFO, att man kan klämma ut långt mer ur denna än sina föregångare i familjen utan att tappa bakåtkompatibilitet.

PLUS

  • Kvaliteten, både avseende ljud och konstruktion
  • Vettiga tillägg i tidens anda

MINUS

  • Ingen USB-MIDI

FAKTA

TYP Analog, monofonisk synt
ANTAL RÖSTER 3 oscillatorer + Noise
ANSLUTNINGAR Nätdel, MIDI In, Out, Thru, 4 CV-utgångar; Aftertouch, Pitch, Gate och Velocity. 5 CV-ingångar: Loudness, Filter-cutoff, Oscillator-pitch, Modulation Source, Trig
VIKT 14,5 kg
MÅTT (nedfälld) 727x435x146 mm
PRIS Cirka 37 795 kronor
DISTRIBUTÖR Fitzpatrick, www.fitzpatrick.se

PreSonus lanserar nya flaggskeppet Quantum

PreSonus lanserar nya flaggskeppet Quantum

Martin förser Ed Sheeran med ännu en signaturgitarr

Martin förser Ed Sheeran med ännu en signaturgitarr