TEST: 5 Roland-plugins/plug-outs

TEST: 5 Roland-plugins/plug-outs

Långt ifrån lösplugg

Text & bild: Peter Marchione

Det har gått rätt länge sedan Roland presenterade sitt Aira-koncept och däri klaviatursynten System-1. Det är emellertid hög tid att kika på vad som hänt under tiden i form av expansioner till denna. I denna snabbgenomgång kikar vi närmare på fyra nya syntar, som antingen kan köras som vilken plugin som helst eller som plug-out.

Den Aira-modellerade ursynten till System-1, som dessutom bär samma namn, kikade vi på redan i MM nummer 10, 2014. Så för ingående information om detta instrument hänvisar jag till din välordnade mapp med gamla utgåvor av allas vår favorittidning. Fokus ligger i dag på de senare tillskotten System-100, SH-101, SH-2 och Promars. Förutom att dessa alla är kompatibla med tidigare nämnd hårdvara går de också att köra i syskonhårdvarorna System-1m och System-8. En övergripande fördel med att använda dessa digitala reinkarnationer av de instrument vi ska kika på här tillsammans med Rolands dedikerade hårdvaror är att man då får tillgång till patch-funktioner via de CV/Gate-kopplingspunkter som finns.

INSTALLATION

Rolands mjukvaru/plug-out-syntar inhandlas direkt via Rolands egen content store på nätet. Därifrån laddas installationsfiler ned och när väl respektive instrument startas anmodas man fylla i sina registreringsuppgifter för att låsa upp, alternativt köra i demoläge. För att allt ska funka behöver du alltså registrera ett konto på Roland Account Service. Via detta håller du sedan enkelt reda på uppdateringar, vilka datorer du installerat på med mera. Varje licens tillåter tre aktiveringar och du kan lätt återkalla en aktivering på distans genom att logga in på ditt användarkonto. 

ÖVERGRIPANDE

Roland har stöd för både VST 3 och 2 på Windows och VST 3 och AU på Mac OSX. Här måste jag lägga in ett kombinerat utrops- och frågetecken eftersom bristen på VST 2-stöd på Mac-sidan omkullkastar hela tanken med cross platform om man kör ett värdprogram som ännu inte lagt ned mödan på att implementera VST 3-stöd. Att då manuellt få ändra och köra AU på Mac:en känns rätt gammalmodigt, knappt ens 2000-tal. Samtidigt tycker jag att det är hög tid att alla nu gick över till VST 3 eftersom det ju varit med i snart tio år. Dock intressant att Roland har VST 2 på Windows men inte Mac. Om de hade varit konsekventa och helt skippat det hade jag nog inte ens reflekterat över detta.

Det grafiska gränssnittet kan ställas om på samtliga instrument, för att antingen visa originalet layout eller en System-1-anpassad variant.

VALBAR LAYOUT

En fin genomgående finess över samtliga av de instrument vi kikar på i dag är att deras respektive gränssnitt kan ställas om i två olika lägen. Det ena efterliknar det fysiska original som de emulerar och det andra stuvar om reglagen så att de stämmer överens med hur de ligger utplacerade på en fysisk System-1. Den senare är också, som bekant, så kompetent tilltänkt att den släcker ner reglage som i aktuell konstellation inte används till något.

PATCH-HANTERING

Hanteringen av själva förinställningarna känner vi igen sedan System-1-genomgången. Ljudinställningarna lagras i olika banker som kan husera upp till 64 preset vardera. Ingen som helst integrering med vare sig FXB/FXP eller VST-preset och det går ej heller att filtrera fram olika ljud efter karaktär, trots att filnamnen i sig är namngivna så att det enkelt kan utläsas. Detta grundar sig med största sannolikhet i att instrumenten ska funka både i datorn och som plug-out. Likväl skulle det vara roligt med en lite mer intuitiv preset-hantering i datorn.

I överkanten av varje plugin finns också plug-out-knapp för att kommunicera med eventuell hårdvara, nivåmätare, samt övergripande tune-vred. Under options hittar vi också en välkommen funktion att förstora gränssnittet mellan 100–200 procent. Tyvärr är det inte tal om någon vektoriserad lösning – så ju mer du förstorar, desto pixligare soppor blir det att titta på.

Preset-hanteringen följer upplägget med olika banker, som i sig håller upp till 64 inställningar vardera.

SYSTEM-100

Roland System-100 lanserades 1975 och var ett slags hopkok av Model 101 Synthesizer och Model 102 Expander. Approachen var en halvmodulär, monofonisk historia med två oscillatorer.

Om vi utgår från originalutseendet, alltså inte den System-1-anpassade, hittar vi längst till vänster Sample & Hold med reglage för Sample Time, Lag, S&H Mode (val av vågform eller extern signal). Följaktligen finns alltså en patch-ingång för extern källa.

Strax under hittar vi en Portamento-modul med tillhörande Keyboard CV-ut. De två identiska LFO:erna har båda ställbar frekvens, ingång för extern CV, Gain, Offset, Output samt följande vågformer att välja mellan: Sample & Hold, Square, Saw, Triangle och Sine.

De två oscillatorerna skiljer sig däremot något från varandra. VCO-1 har ingång för extern CV-in, för kontroll av pitch-modulation, medan VCO-2 har ingång för Sync In. Båda VCO:erna kan ställas i sex olika oktaver, 64, 32, 16, 8, 4 och 2 fot och en tre olika vågformer: Sågtand, fyrkantsvåg samt triangel. Som sig bör kan fyrkantsvågens pulsbredd justeras, antingen manuellt med ett dedikerat reglage eller via någon av LFO:erna, något av enveloperna eller via glide.

System-100 är med sina modulära egenskaper oerhört trevlig att köra ihop med exempelvis System-1m.

Givetvis finns också en brusgenerator och denna kan ställas som antingen vitt eller rosa utförande. En egen modul för ringmodulation finns också med en in- respektive utgång, redo att patchas in när andan faller på. I en egen modul med namnet Audio Mixer balanseras de olika nivåerna från Ring Mod, VCO-1, VCO-2 samt Noise.

Filtermodulen är av välbekant Roland-typ där vi först hittar ett HPF-reglage som kontrollerar cutoff på högpass-filtret. Därefter följer två reglage för cutoff och resonans för lågpass-varianten. Filtret kan kontrolleras antingen med eller genom en kombination av LFO, ADSR och CV från keyboarddelen. Såväl filter som VCA-del har givetvis egna enveloper av ADSR-typ, men genom System-100:s modulära natur kan dessa, och många andra av de olika komponenterna, användas till egna hyss.

Sist ut i själva syntdelen (innan effekter) har vi VCA-förstärkardelen. Denna har en Initial Gain, övergripande Tone, samt ingång för LFO och ADSR. Effektdelen vi nämnde erbjuder Phaser, Reverb samt Delay med väldigt karakteristisk och trevlig klang. Hela denna modul kan dessutom också kontrolleras med LFO, vilket gör effekterna bättre integrerade i själva ljuddesignen.

Längst ned till vänster hittar vi en matris för själva patchandet och routingen, vilket gör det enkelt att få en överblick över vad som kontrollerar vad. Vi kan också välja om vi vill se själva kablarna i själva gränssnittet eller ej. Ibland kan det vara trevligt att släcka kablarna för att se reglagen som ligger bakom. Jag hade gärna sett att man kunde klicka upp en större visning av bara matris-delen, då den är i minsta laget. Visst, hela härligheten kan ju zoomas in men den pixlighet jag nämnt innan, men gör det tämligen svårläst när man blåser upp storleken till större skala.

SH-101

SH-101 behöver i regel ingen introduktion då den är en av de åttiotalssyntar som oftast kommer på tal. Det som tilltalar mig, och säkerligen många andra, är att den med förbluffande få reglage kan ställa till med rejält oväsen.

Allt börjar med en ensam VCO, som däremot erbjuder två olika vågformer: Fyrkantsvåg och sågtand, plus en sub-oscillator som kan ställas 1, 2 eller 3 oktaver under huvudoscillatorn. Nivåerna balanseras via en Source Mixer och i praktiken kan man lätt lura sig att man har minst två oscillatorer att leka med. Med ett spann på sex oktaver, precis som System-100 ovan, är det lätt att ratta in allt från infra-liknande ljud som möblerar om bland ens inre organ till gälla vansinnesljud som kan skära igenom allt. Fyrkantsvågens pulsbredd kan givetvis moduleras och då antingen med filter- eller amp-envelopen, LFO eller genom att helt sonika manuellt ratta på reglaget.

Modulator-delen, som ligger strax till vänster om VCO, erbjuder en LFO med sex olika vågformer: Sinus, triangel, sågtand, fyrkant, Random samt Noise, och därefter reglage för hur mycket av detta som ska skickas till oscillator respektive filter. Givetvis finns även ett Rate-reglage.

Precis som sin fysiska förlaga kan SH-101 fås i olika färg i sin mjukvaruversion.

Filterdelen erbjuder prydligt uppradade reglage för frekvens (cutoff), resonans, envelope samt keyboard. Tillhörande envelope hittar man i samma modul, strax under, så det finns ingen risk att villa bort sig. Ett steg till höger hittar vi VCA-delen med sin envelope, ett övergripande Tone-vred, inställning för triggning av envelope (Gate, LFO eller båda). VCA:n kan också ställas om så att envelope-delen helt ignoreras och istället jobbar med ren gate. Trevligt då man vill att kontrollerande sequencer ska domdera.

Även här har Roland kryddat med lite effekter: Reverb, delay samt en crusher-effekt som vid diskret användning luddar till och vid mer extrema nivåer manglar sönder såväl signal som trumhinnor.

Efter att SH-101 gick ur produktion vid mitten av åttiotalet har många bönat och bett att Roland skulle ta upp den igen. Medan vi väntade hann en hel del olika kloner göra entré på marknaden, och medan många av dessa låter riktigt bra är det ju nu extra kul att kunna ha en med rätt namn och rätt firma-logo. Som nämnt är instrumentet lätt att navigera och egentligen är preset överflödiga om man bara ger sig tid att lära sig de olika reglagen. En kul liten detalj i plugin-versionen är att den kan ställas i de olika färger som originalet erbjöds i: Grå, blå och röd. I praktiken är det väldigt pedagogiskt då det minskar risken för att man går in och skruvar på fel instans av mjukvaruinstrumentet.

SH-2

Roland SH-2 tillverkades mellan 1978-1979 och påminner en hel del om SH-101. En grundläggande skillnad är dock att SH-2:an erbjuder två oscillatorer vilket gör den ännu fetare. Maskinen ses ofta som en bassynt men givetvis går det bra att få fram allehanda andra ljudkaraktärer.

Om vi börjar från vänster hittar vi först Modulator-delen med övergripande reglage för Rate och Delay-tid. För själva modulationen erbjuds fem olika vågformer: Random, fyrkant, sågtand, triangel och sinus.

VCO-1 erbjuder såg-, fyrkant eller sinusvåg medan VCO-2 byter ut den senare mot en noise-generator. Varje oscillator har därefter individuella möjligheter för modulation från modulationsdelen, enveloper et cetera. Som vanligt kan fyrkantsvågformens pulsbredd ställas in och moduleras och VCO-1 är också försedd med en sub-del, vars nivå vi enkelt ställer in i den närliggande Audio Mixer-delen.

Filterdelen erbjuder förutom cutoff, resonans och ADSR-envelope både positiva och negativa färden för envelope-, modulations- och keyboard-inverkan. Detta gör det oerhört smidigt att välja åt vilket håll ett förlopp ska rulla. Till skillnad från den nya SH-101-varianten har man smugit in crusher-effekten på VCA-delen, kanske rent av för att få plats. Även amplifier är försedd med ADSR-envelope.

Env Trig-delen är gemensam för både VCF och VCA och här finns fyra olika lägen: LFO+Gate, Gate+Trig, LFO samt Gate. Sist i kedjan hittar vi delay och reverb.

SH-2 påminner en hel del om SH-101, fast antalet oscillatorer är dock dubbelt så många.

PROMARS

Med det old-school-klingande tillägget Computronic var Promars en lite udda fågel under sin tid i serietillverkning mellan 1979 och 1982. I produkten fanns en Intel 8048-processor som höll ordning på såväl VCO, VCA som VCF, som givetvis alla var analoga. I klarspråk innebar detta att instrumentet kunde spara preset och därmed var Promars en av de få analoga syntarna som klarade av detta på den tiden.

TESTDATORER

Dator 1: Windows 10 64-bit, Intel Core i7 3.40 GHz. 12 GB RAM
Dator 2: MacBook Pro, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM, OSX 10.11.3 El Capitan
Mjukvaran testades tillsammans med: Steinberg Cubase 9.0.1 (64-bit), Ableton Live 9.7 (64-bit), Bitwig Studio 2.
På PC testades både VST 2- och VST 3-versionen och på Mac både VST och AU, i de mjukvaror som hade stöd för respektive format.

Vi hoppar raskt in i Aira-varianten och först ut där hittar vi två moduler som båda hanterar LFO-delen. Via Delay- och Bend-reglage ställer vi enkelt in hur mycket LFO ska inverka på signalen och om eventuell fördröjning ska ske. LFO:n i sig erbjuder fem vågformer: Random, fyrkant, sågtand, inverterad sågtand och sinusvåg. Du väljer även själv om du vill ha key trigging eller om modulationen ska rulla fritt.

Under Dual VCO hittar vi reglage för att kontrollera själva ljudvågformerna. Här är en hel del reglage gemensamma för de båda: Range, Modulation och pulsbreddskontroll av fyrkantsvåg. Valbara vågformer är här sågtand, fyrkantsvåg, sågtand + sub (en oktav under) eller fyrkant + sub. Även om en hel del parametrar inverkar på båda VCO:erna kan de snedställas och resultatet är galet fett. Påminner lite om en monofonisk Jupiter-4, fast med lite mer sumo-feeling. Båda VCO-rösterna samt brus balanseras med en egen mixermodul och där intill hittar vi instrumentets filterdel. I detta finns både en högpass- och en lågpass-del vilket gör det enkelt at låsa in rätt spann. Filtret kan också ställas in i keyboard follow-läge samt även moduleras med LFO eller tillhörande envelope. Sist i raden hittar vi VCA-del med envelope, ton-vred samt crusher och därefter effekter i form av reverb och delay.

Båda VCO-rösterna samt brus balanseras med en egen mixermodul och där intill hittar vi instrumentets filterdel.

ÖVERGRIPANDE FESTLIGHETER

Redan vid min nu uråldriga test av System-1 lovordade jag scatter- och arpeggio-funktionerna i samband med Aira-fieringen av klassiska Roland-instrument. Även i fallet med dessa plugin/plug-out-skapelser är dessa delar en central del i själva ljudskapandet som lyfter klassiska toner till moderna effektorgier. Vad som respektive scatter-inställning gör är olika från instrument till instrument men det bästa är att känna sig fram.

Ljudkvalitén är av högsta möjliga nivå och om du redan äger en hårdvara i form av System-1, System-1m och/eller System-8 ser jag det i princip som obligatoriskt att införskaffa dessa extra godisbitar.

Vi har tidigare konstaterat att Aira-modelleringen är en fullträff och den känsla Roland fått till i dessa tillskott bekräftar detta ännu en gång. Instrumenten känns organiska och responsiva och integreringen med den egna hårdvaran blir den musikaliska känslan fulländad.

PLUS

  • Ljudkvalitén
  • Den perfekta hårdvaruintegreringen

MINUS

  • Det skalbara gränssnittet är ej vektoriserat

FAKTA

TYP Mjukvaruinstrument för Mac och PC, 64- och 32-bit. Pluginformat: VST 2 (Windows), VST 3, AAX (Native), AU (Mac).
SYSTEMKRAV Intel Core 2 Duo eller bättre, mellan 20–100 MB ledigt utrymme på hårddisken per instrument.
Mac: OSX 10.8.5 Mountain Lion eller nyare, 4 GB RAM.
PC: Windows 7 SP1 eller nyare, 32/64 Bit, 2 GB RAM
PRIS System-1 & System-100: 195 dollar/styck. SH-101, SH-2 & Promars: 145 dollar/styck.
DISTRIBUTÖR Roland Scandinavia, www.roland.se

UTE NU: Musikermagasinet Jazz & Blues

UTE NU: Musikermagasinet Jazz & Blues

TEST: Reso Guitars Big Bro Electric & Son House

TEST: Reso Guitars Big Bro Electric & Son House