TEST: IK Multimedia Syntronik

TEST: IK Multimedia Syntronik

Ett skepp kommer lastat, med syntar

Text & bild: Peter Marchione

Publicerades ursprungligen i nr 12-17

Med Syntronik drämmer IK Multimedia till rejält på retronerven genom att erbjuda hela 17 olika mjukvarumoduler, som tillsammans täcker in 38 anrika förlagor från den fysiska världen. Många av dessa känner vi igen från en fransk mjukvarutillverkares plugin-paket men när man kikar närmare rör det sig ändå inte om något plagiat.

IK Multimedia, som idag ofta förknippas med hård- och mjukvara för mobila musiker, började faktiskt med utveckling av program till stationära datorer. Redan 1997 släppte de första versionen Groove Maker och under årens lopp har de givit oss både masteringlösningar och workstationsyntar i virtuella format.

För en tid sedan kom senaste produkten, Syntronik, en slags syntantologi som först släpptes för datorer och strax efter till Ipad. I denna test ligger fokus på den förstnämnda men vi unnar oss också ett par blickar på det mobila derivatet.

TESTMILJÖER

Dator 1: Windows 10 Creators 64-bit, Intel Core i7 3.40 GHz, 12 GB RAM
Dator 2: MacBook Pro, macOS 10.13 High Sierra, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM
Dator 2: iMac, macOS 10.12.6 Sierra, 3,4 GHz Intel Core i7, 32 GB/RAM
Instrumentet testades tillsammans med: Steinberg Cubase 9.0.20, Ableton Live 9.7.2 (64-bit), Bitwig Studio 2.1.1, Apple Logic Pro X 10.3.1 IOS-appen testades med en IPad Air.

En grundläggande skillnad är att medan Arturias TAE-teknologi emulerar hela ljudkedjan, inklusive vågformer, jobbar IK Multimedias DRIFT med att i realtid fas- och pitch-manipulera samplade vågformer. Båda varianterna har såväl för- som nackdelar. Den franska erbjuder i slutändan en mer realistisk approximation eftersom själva vågformen då kan ändras utefter behag, medan man med den italienska får nöja sig med att utgå från de som tillverkaren erbjuder. En fördel med den senare är att man genom att använda samplingar sparar en del processorkraft i själva ljudalstringsledet. En annan är att prislappen på den senare är långt mer sparsmakad, cirkus hälften om man går på listpris. 

SAMPLETANK-BASERAT

Datorversionen, som finns till både Mac­- och Windows-burkar är baserad på Sampletank 3-tekniken och därmed kan användaren själv välja om man vill köra instrumenten genom denna eller via den specialskräddade Syntronik-skruden. Fördelen med att använda Sampletank är att man då får lite mer ingående möjligheter till kontroll, dock på bekostnad av de snygga grafiska gränssnitten som IK-gänget lagt en hel del möda på. Det blir liksom lite mer feeling när man kör den senare. Notera att du måste uppdatera din Sampletank 3 till senaste versionen för att få med de effekter som är nya i och med releasen av Syntronik, mer om dessa nedan. 

Samtidigt som IK Multimedia lyckats likställa reglagen i alla de inkluderade instrumenten har var och en sin tydliga visuella referens.

GRATIS ÄR GOTT

I likhet med Amplitube Custom Shop och Sampletank 3 erbjuds också en gratisvariant av Syntronik. Med denna följer ett begränsat antal ljud och syftet är, med största sannolikhet, att gratisätarna ska få mersmak och köpa till fler och fler delar efterhand. Var och ett av de instrument som ingår går att köpa separat för 625 kronor/styck. Som den kvicktänkte läsare du är begriper du snart att det är långt mer lönsamt att köpa loss hela klabbet direkt och betala 2 499 kronor för alla 17 instrumenten.

SMÅBÖKIG INSTALLATION

Efter köp laddas produkten ned och med hjälp av hjälpmjukvaran Authorization Manager registrerar man snabbt det man köpt genom att använda sina loginuppgifter till IK Multimedias User Area samt serienummer. 

Under installation måste varje synt manuellt tankas ned, vilket 2017 kan ses som lite förlegat.

Förutom stand alone-versionen finns produkten också tillgänglig som plugin i formaten VST (2 och 3), AAX och Audio Unit (Mac). Allt i 64 bitar, helt i tidens anda.

Allt är tämligen enkelt under hela installationen så när som på en sak, de tillhörande ljudpaketen. Har du köpt hela paketet får du likväl via hemsidan tanka ner varje enskild synt manuellt. Dessutom är många av dessa uppdelade på flera filer så om du ska tanka ned allt rör det sig om totalt 23 filer. Vill du därutöver ha ner till din PC och din Mac blir det till att ladda ner dubbelt. 

När de ändå har en egen hjälpreda tycker jag att denna också kunde ta hand om ljudbanksnedladdningarna. Vi snackar ändå om 50 GB data som ska lalla ner på hårddisken och att då göra det via webbläsaren känns lite väl blodtryckshöjande. Och kom nu inte och tjafsa om att fixa någon download manager – vi är väl musiker och inte någon förlängning av IT-avdelningen?

LJUDGENERERING OCH MANIPULERING

Redan inledningsvis redde vi ut det här med hur själva oscillator-vågformerna generas i Syntronik. I detta avseende landar vi i sampling, där varje förlaga multisamplats för att få till så mycket variation som möjligt. Det är alltså inte möjligt att manuellt steglöst ratta sig mellan exempelvis fyrkant- och sågtandsvåg i någon av syntarna. Istället finns det i undermenyn Basic rena och icke effektade vågformer för varje synt. För att motverka statiskt och sampleraktigt resultat använder sig IK Multimedia av en egenutvecklad metod för att efterlikna den analoga skevhet som vi alla älskar: DRIFT. Denna ägnar sig åt att efterlikna den lynnighet som man förväntar sig från analoga oscillatorer. Resultatet är riktigt angenämt och som mest påtagligt när man kör två oscillatorer sida vid sida. Vågformerna glider så där harmoniskt och skönt ifrån varandra, både fas- och pitchmässigt.

I filhanteraren sorterar man snabbt fram rätt ljud utefter synt och/eller karaktär på ljud.

FILTER

Det är på filtersidan min personliga wow-feeling infinner sig snabbast. Istället för att låsa fast varje maskin med sin egen filtermodul går det här att pussla som man själv vill ha det. Moog möter Roland möter Oberheim et cetera.

Total sju olika filtervarianter finns, varav fyra är emuleringar av ”gamla godingar”. M-type imiterar ett Moog transistor ladder-filter som vi återfinner i både 904A-modulen och Minimoog. R-type siktar på Roland IR3909-chippet, som bland annat återfinns i Jupiter 8 och Juno 60. C-Type är Curtis CEM3320; ett välanvänt chip som vi hittar i klassiker som Oberheim OBXa, Rev 3 av Prophet 5, PPG Wave 2.3. O-Type är IK-gängets virtualisering av Oberheims 2-poliga state variable-filter, hämtad från SEM-skolan.

Utöver dessa klassiker hittar vi också tillverkarens egna VCF-filter som vi känner igen från både Sampletank och Samplemoog samt ett formatfilter och en phaser.

Lite beroende på vilken av dessa sju man har valt justeras reglagen något, dock hela tiden på ett logiskt och konsekvent sätt genom alla olika lägen. 

Syntronik inifrån Sampletank 3.

KEYBOARD MODES

I Syntronik finns fyra olika keyboard-lägen: Poly, Mono, Legato 1 och Legato 2. Skillnaden mellan de två Legato-varianterna är att det i läge 1 tar lika långt att glida mellan tonerna, oavsett hur långt ifrån de är från varandra, medan det i 2:an tar längre tid ju längre det är mellan dem – de flesta gamla drakmaskiner beter sig som det senare. 

Något som gör Syntronik till väldigt användbart för livemusiker är möjligheten att själv konfigurera fjärrstyrning, både genom att byta ljud via program change men också med möjlighet att ställa in kommandon för att kontrollera browserfunktionerna. Väldigt gesvint. 

SYNTAR, SYNTAR … OCH SYNTAR

Våra vänner i Modena i norra Italien kan sina syntar. Så pass bra att de vet hur de kan klappa ihop dem med varandra på ett behändigt sätt så ett och samma instrument få in fler förlagor. Om de inte gjort det hade vi haft 38 olika instrument att gå vilse mellan, nu har de kvantifierat ihop dessa till 17. Se faktaruta intill för en förteckning över vad de lyckats pressa in.

Ett par intressanta wildcard hittar vi i syntfloran.

PRESET

SYNTARNA

99 = Yamaha SY99
Blau = PPG Wave 2.3
Bully = Moog Taurus I, II & 3
DCO-X = Roland JX-serien
Galaxy = Alesis Andromeda
Harpy 260 = ARP 2600
J-60 = Juno 60
J-8 = Roland Jupiter-serien
Minimod = Moog Minimoog, Modular & Voyager synths
Noir = Moog Prodigy, Micromoog & Multimoog
OXa = Baserad på Oberheim OB-X & OB-Xa
Polymorph = Baserad på Moog Polymoog, Opus 3, Rogue, & Concertmate
Pro-V = Sequenctial Circuits Prophet-5 & Prophet-10
SAM = Oberheim SEM
String Box = Baserad på olika stråkmaskiner från ARP, Elka, Hohner & Roland
T-03 = Roland TB-303
V-80 = Baserad på Yamaha CS-80, GX-1 & CS-01

På presetsidan har IK sedan länge visat sig vara riktigt slipade. För att återanknyta till Sampletank är de förinställda ljuden där allt som oftast mer inbjudande och direkt spelbara, jämfört med andra tillverkare där fabriksinställningarna låter lössläppt programmeringspsycho som har som livsmål att bevisa att less aldrig är more… 

Samma fingertoppskänsla hittar vi i Syntronik. En hel del synt- och/eller tidstypiska karaktärsklanger poppar upp överallt. På mitt kontor talades det om att jag skulle bjuda på fika varje gång jag spelade introt till Van Halens Jump. (alternativt få kollegornas handflator applicerade mot mina kinder, med högt velocityvärde bakom.)

Själva sättet att leta fram ljud görs enligt en flerstegsmodell där man dels markerar ett eller flera instrument och därefter karaktär(er). Utefter dessa val visas en filtrerad sökträffslista som det bara är att välja och vraka i. (Nu ska man bara orka spara om alla dessa till det presetformat som det egna värdprogrammet använder sig av.)

Det går via multiläget att stapla upp till fyra syntar i varje preset.

SKALBART HELA VÄGEN

Sedan en tid tillbaka har allt fler tillverkare uppdaterat sina grafiska gränssnitt, så att de är mer eller mindre skalbara. Många har olika fasta zoomlägen att hoppa mellan men så är inte fallet med Syntronik. Här är det helt och hållet vektoriserat vilket gör det fullt möjligt att få till exakt den storlek man vill. Notera dock att Sampletank fortfarande inte är skalbart och när man kört den nya instrument-bonanzan i sitt eget GUI blir det en smärre chock att återvända till Sampletanks puttifnuttiga fönster. Jag ber en stilla bön att IK Multimedia kommer uppdatera Sampletank 3 snart. 

En eloge ska de ha för att de förenklat och standardiserat både benämningar och upplägg av rattar och vred. När man går från exempelvis Blau till J-8 blir det inget paradigmskifte avseende terminologi, vilket gör det enkelt att hoppa mellan olika instrument utan att orsaka förvirring. Visst, man kan inte klandra exempelvis Arturia för att de inte gjort på samma sätt. Där är ju ambitionen att helt och hållet efterlikna givna original.

EFFEKTERNA

Varje part har ett eget effektrack, där fem insertmoduler kan husera i serie. Att gå igenom alla de effekter som följer med skulle bli denna översikt överdådig; hela 38 olika följer med och de flesta då, helt logiskt, inlånade från Amplitube och T-racks. Här finns en diger samling burkar, alla indelade enligt följande: Modulation, Dynamics/Eq, Filter, Distortion, Amps och Reverb/Delay. 

Effektdelen med en hel del lånat från Amplitube.

STAPELVARA

För de som vill vräka på rejält erbjuder instrumentet upp till fyra parter, A-D. Givetvis går det att köra allt på samma gång men också dela upp utefter tangentspann och/eller anslag. När denna del aktiveras får man ett fullskärmsläge att trixa i, vilket gör det väldigt överskådligt. 

Det finns emellertid lite saker jag saknar här. Det går i nuläget inte att överlappa olika parter så att de gradvis tonar över mellan varandra, som i exempelvis Spectrasonic Omnishpere. Här är det heltonslägen och fasta anslagsgränser som gäller. Vi får hoppas att detta utvecklas framöver, ty eftersom Syntronik också funkar på Ipaden skulle detta kunna bli en riktig höjdare för resande musikanter som föredrar att kuska runt med handbagage. 

ARPEGGIATOR

Varje part har sin egen arpeggiator på upp till 16 steg, ställbart på mellan helnot och 64-delar, och även som trioler och punkterat. Förutom anslag går det enkelt att förlänga och korta ner individuella steg genom att hålla in skift-tangenten. Givetvis finns också övergripande reglage för notlängd och swing. 

Vad vore livet utan arpeggiatorer?

APP

Mot slutet av testperioden började jag också kika på den Syntronik-app som släppts till iPad. Inte helt oväntat, efter erfarenhet med Sampletank och andra tablet-mjukvaror från IK Multimedia, märks det att tillverkaren haft båda i åtanke redan från början. Stegen mellan de båda är i princip obefintligt så om du satt dig in i den ena varianten är det bara att köra när du går vidare till nästa. Det enda de inte fått till är möjligheten att flytta egna ljudinställningar mellan de båda världarna. Och då kikade jag till och med i appens egen mapp i iTunes via dator. Ingenting var synligt där så gud allena (och IK-gänget) vet var Syntronik gömmer filerna i IOS-skogen. En lösning för detta skulle göra det mycket enklare att föra över custom-inställningar från studiodatorn till iPaden. För en extremt slimmad livesetup. Just ja, gärna inte via någon metod som kräver tidigare nämnda iTunes. Trådlöst samspel mellan apparna… please?

Kan någon av våra läsare inte gissa vilken klassiker denna efterliknar?

RIS OCH ROS

Att IK Multimedia är ena riktiga rackare på att blåsa liv i samplingar var inget nytt. Personligen var jag lite skeptiskt när jag läste om Syntronik innan release då jag fick för mig att de bara gjort detta för att jäklas med sina franska branschkollegor på Arturia. Visst, en hel del av instrumenten är samma men Syntronik är definitivt en väldigt typisk produkt för denne tillverkare; lite i linje med Samplemoog, fast modernare. Det som får det att lyfta är möjligheten att själv mix-matcha filter efter eget tycke och effekterna som följer med sparkar rumpa med de flesta diton som följer med i mjukvarusyntarnas värld. 

Det som behöver bättras på är mestadels småsaker, till exempel fade-övergångar avseende anslag och key zones när man kör multi samt bättre möjligheter att föra över egna preset mellan dator- och app-versionen. Visst, mitt gnäll på att man själv fick tanka ner alla expansionerna manuellt kanske gick att komma över då man inte gör det varje dag – men jag bävar ändå för den dag då min hårddisk (och backup) brunnit upp och jag ännu en gång måste webb-tanka ner allt för hand igen.

Ovan gnäll till trots; rent ljud- och spelmässigt känns Syntronik väldigt direkt och av absolut toppkvalitet. De olika filterkaraktärerna är väldigt väl slöjdade och den effektsamling som följer med ger allt en rejäl extraskjuts. Jag har starka misstankar att den här produkten indirekt också kommer inverka på framtida försäljning av Amplitube och T-racks. Jag känner personligen att många andra av mina spår också behöver åka en sväng genom IK Multimedias effektpark.

PLUS

Helt vektoriserat gränssnitt
Bitvis ovanliga och intressanta val av syntar
Bra samplade vågformer
Effekterna
Priset

MINUS

Multi kan förbättras
Inget presetutbyte mellan dator- och IOS-versionen
Småbökig installation av ljudbanker på dator

FAKTA

TYP Mjukvaruinstrument, fristående samt i pluginformaten VST (2 och 3), AU, AAX.
SYSTEMKRAV DATOR Mac OSX 10.9 eller nyare, Windows 7 eller nyare, 60 GB ledigt hårddiskutrymme, Intel Core 2 Duo-processor, 4 GB RAM (8 GB rekommenderas)
SYSTEMKRAV APP Ipad Pro (12,9, 10.5 och 9.7 tum), Ipad mini 4, Ipad Air 2, Ipad mini 3, Ipad Air, Ipad mini. IOS 9.0 eller nyare.
PRIS 2 499 kronor för hela paketet, alt. 625 kronor/synt om man kör gratisversionen (IOS-versionen 419 kr för hela paketet, alt. 109 kr/synt om man kör gratisversionen)
DISTRIBUTÖR Luthman SMTTS AB, www.luthman.se

NAMM 2018: Behringer frestar syntvärlden med kort video

NAMM 2018: Behringer frestar syntvärlden med kort video