Kultomsusad butik

Foto: Michael Dee & London Modular

Intresset för modulsyntar har ökat markant de senaste åren. Från att ha varit en liten sektor med en handfull tillverkare finns det idag hundratals. Det mesta av handeln sker via webben för det är få butiker som har moduler i lager. London Modular är en av de få fysiska butikerna och bland kunderna finns bland andra Radiohead och Underworld.

Det är en varm sommardag när jag beger mig till stadsdelen Hackney Wick i östra London för att träffa Phil Ventre på London Modular. Den lilla butiken som är helt inriktad på moduler slog upp dörrarna 2013. Utmed väggarna står rader av lådor med inmonterade moduler från tillverkare som Doepfer, MakeNoise, Abstract Data och Sputnik Modular. Butiken har blivit en vallfärdsort för entusiasterna, både gamla och nya, och det blir fort väldigt packat med folk. Mycket av försäljningen, cirka 60 procent går via webben, till i stort sett samtliga världsdelar. Phil driver London Modular tillsammans med Gavin Pykerman och Simon Lynch. Han berättar om bakgrunden till det hela.

– Jag har själv hållit på med musik i 25 år och var från början helt inriktad på gamla syntar och keyboards. Från det gick jag över till Cubase, Logic och laptops. Det var väldigt praktiskt och där fanns enorma ljudbibliotek. Men jag saknade att skapa musik fysiskt så jag började köpa på mig den sortens gamla utrustning jag sålt av. Under tiden hade det uppstått något av en undergroundrörelse med moduler. Jag började själv att arbeta med moduler och blev snart helt biten. Jag skapade musik med enbart moduler och la upp dem på Soundcloud. Så stötte jag på Gavin och Simon på Muff Wiggler, ett online forum för modulfanatiker. Vi träffades och jammade och blev snart goda vänner.

Men moduler var en undergroundföreteelse och det fanns bara ett ställe i London där man kunde testa olika typer av moduler säger Phil.

– Schneider, en musikbutik baserad i Berlin, hade ett litet showroom i skivbutiken Rough Trade på Brick Lane i London. Men den var bara öppen på onsdagar och hade ett begränsat utbud. Det var irriterande för oss entusiaster för oftast handlade det om att försöka göra sig ett begrepp om en modul utifrån videor som tillverkarna la upp på Youtube. Det var lite grann som att köpa grisen i säcken. Vi trodde att det fanns en marknad så vi gjorde slag i saken och öppnade London Modular. Det är inga enorma vinster vi gör men omsättningen ökar varje år.

Det är inte alla som har stött på modulsyntar så jag ber Phil förklara.

– Om man plockar bort höljet på en vanlig synt så finns där en fast arkitektur, av oscillatorer, filter et cetera. Eftersom den är fast kan man inte koppla in och ut efter behag. Det kan man däremot med moduler, som kan kopplas i stort sett hur som helst. Det finns inget som är rätt eller fel vad gäller moduler så det är fritt att experimentera och skapa som man vill. Det är ett väldigt tacksamt sätt att jobba eftersom resultatet blir unikt. Visst, det är smidigt att jobba med mjukvara men att jobba med moduler är en helt annan kick. Att koppla in kablar och vrida på knappar är att känna musiken och ljuden på ett helt annat sätt.

Bland de verkliga pionjärerna inom denna sektor finns Dieter Doepfer, berättar Phil.

– Han har hållit på sedan 70-talet och är en av de främsta tillverkarna. Det är också han som har skapat standarden för storleken på moduler, Eurorack, som är 3U hög, och 2HP bred, med 3,5 mm kablar.

Phil Ventre utanför den lilla butiken London Mudular i Hackney Wick i östra London. Man slog upp dörrarna 2013 och har blivit en mötesplats för modulentusiaster.

Det finns i stort sett två skolor inom moduler, East Coast och West Coast säger Phil.

– Det var Robert Moog som skapade East Coast-stilen, med en keyboard och low pass filter. Don Buchla fanns på västkusten och han ville skapa ljud som inte tog hänsyn till konventionella musikstilar och lät därför bli att förse sin utrustning med keyboard. Det är en stil som är mer inriktad på att formge vågor och skapa ovanliga ljud.

I butiken fanns tidigare en Buchla som tillhört Massive Attack.

– Vi köpte den till butiken men i längden var frestelsen för stor för mig så jag sålde den till mig själv. Det är ganska dyra saker och kostar 15 000 dollar i nyköp.

Phil har en del personliga favoriter bland utbudet.

– Det finns flera franska tillverkare som jag gillar skarpt. Bland andra Mutable Instruments där Olivier Guillet designar fantastiska moduler. Han uppdaterar dem ofta och då öppnar sig helt nya möjligheter. Jag gillar hans Tidal Modulator som i grunden är en digital, asymmetrisk triangelgenerator, som kan användas i AD och AR Modes eller till att loopa. Det är också spännande att så många av de som givit sig in i leken verkligen skapar något nytt och inte tittar, som kanadensiska Noise Engineering, som lanserat fantastiska moduler som Loquelic Iteritas Percido, en digital VCO med tolkningar av tre klassiska syntalgoritmer, med dual patch-kontroller som styrs med fyra stycken tonkontroller. En otroligt bra modul att jobba med.

London Modular är också återförsäljare för Dave Smith Instruments.

– Dave Smith är en legend. Vi tog in hans Sequential Prophet 6 Desktop Module lika fort som den blev lanserad. Den har samma stora sound och är lika användarvänlig som Prophet-6 synten men är i praktisk modulform. Tonen är varm och kraftfull, detta tack vare två stycken nydesignade oscillatorer.

Det är många nya tillverkare som vill in på marknaden säger Phil.

– Det är inte alla som håller måttet och de försvinner fort. Det finns forum där det förekommer livlig debatt om prylarna och det ska till något extra för att en modul ska hävda sig.

Det är ganska många kända artister som handlar på London Modular.

– Vi säljer till Radiohead, Underworld, The Klaxons, Mumdance och Tessela. Och så tror vi att vi säljer till The Aphex Twin fast under ett fingerat namn. Vi skickar nämligen mängder av prylar till en och samma person i Cornwall och vi misstänker att det är han. Det är inte bara musiker som köper av oss. Vi har också folk som enbart är inne på ljud som handlar här.

Den största lådan i butiken står framför datorn. Det är Phil som brukar montera in nyheter så att kunderna snabbt ska få en överblick.

Intresset för modulsyntar ökar stadigt, säger Phil.

– Jag tror att det finns flera orsaker. Många är trötta på datorer och maskinmusik om jag kan kalla det så och vill jobba mer handgripligt. Andra har insett att moduler är vägen till att skapa något eget, ljud som ingen annan har, och det är viktigt om man ska hävda sig i konkurrensen och därför som många producenter nu börjar intressera sig för moduler.

Men så gäller det att få grepp om modulteknik, säger Phil.

– Vi anordnar numera kurser för att lära ut tekniken. En vänder sig till nybörjare och då ger vi alla en låda, ett par hörlurar och går pedagogiskt igenom allting, signalflöde, feedbackloopar, kopplingar och hur man skapar en egen patch. Vi anordnar också mer specialiserade kurser, även skräddarsydda för en enda deltagare, till exempel hur man bäst använder moduler live. Just live är något som attraherar många för det ser betydligt mer spännande ut att stå och jobba med moduler än att enbart ha en laptop. Vi har också haft folk som kommit in med en egen låda för att lära hur vi skulle kunna tänkas använda modulerna i den.

Den största lådan i butiken står framför datorn.

– Det är för att folk snabbt ska få en översikt. Vi brukar koppla in nya moduler i lådan så det är lättare att kolla in de senaste nyheterna.

Det är ganska många nybörjare som kommer till butiken, säger Phil.

– Jag märker att de flesta av dem blir ganska förvånade när de ser modulerna i verkligheten. De hade väntat sig att de skulle vara större. Nästa reaktion är att de tycker att det ser väldigt komplicerat ut. Det blir dock lättare när man förklarar och vi brukar dra liknelsen med Lego. Att man bygger ihop olika element. När man bygger ett större system är det praktiskt att använda logik. Det vill säga ha trummor för sig, melodi för sig men sådant löser sig när man har arbetat ett tag.

London Modular är än så länge den enda butiken av sitt slag i England.

– Det finns en skivbutik i Glasgow i Skottland, RubaDub, som har ett litet hörn där de säljer moduler. Även om intresset för moduler växer stadigt så tror jag att det finns en gräns för hur stort det kan bli. Det tar sin lilla tid att sätta ihop ett system man gillar och sedan att lära sig använda det på ett individuellt sätt. Så jag har svårt att tänka mig att vanliga musikbutiker kommer att hänga på.

Låda i retrostuk, försedd med bland annat Braids Macro Oscillator och Gainsburg Broken Silicon. Butiken anordnar kurser för både nybörjare och folk som vill lära sig mer om moduler.

Butiken har blivit en viktig mötesplats för modulentusiaster, säger Phil.

– Det är nog bra med onlineforum och det var så vi tre träffades ursprungligen men det är något annat att stråla ihop med likasinnade, utbyta erfarenheter, diskutera och det är inte ovanligt att butiken utgör första steget till samarbeten. Vi har själv samarbetat med folk som kommit hit, jammat live och det har varit spännande.

Det är möjligheterna att skapa något unikt som attraherar, säger Phil.

– Det är intressant för när man tittar på lådorna med de system vi har byggt ihop här så representerar de alla de idéer som skapats inom syntes i över 40 år och sedan utvecklats. De finns ändlösa möjligheter med varje modul och växer enormt när man kopplar ihop flera stycken. Man skapar något i stunden, kopplar, vrider och skapar något annat som är helt unikt och det är en helt otrolig kick.

Från en handfull tillverkare inom sektorn finns det idag bortåt 1000. Jag frågar Phil hur de väljer och vrakar i utbudet?

– Vi följer utvecklingen och trenderna och vet vad som är på gång. Det innebär en massa resande till mässor, konserter och olika forum. Vi är nästan alltid först att erbjuda en ny produkt och det beror på att vi betalar våra fakturor bums och på så vis har ett gott förhållande till tillverkarna. Vi har personlig kontakt med dem och en betydande del av dem är enmansföretag. Det gäller naturligtvis att testa varje produkt noggrant. Vi köper inte på oss mängder av en produkt. Det brukar nämligen vara så att det uppstår ett vilt ståhej kring en ny modul men därefter planar intresset ut ganska rejält.

Undantaget är MakeNoise.

– Vi köper ordentliga mängder från dem för deras moduler är och förblir otroligt populära.

Det finns två starka trender just nu förklarar Phil.

– Den ena är samplers, den andra är moduler som ser bra ut i live-sammanhang och är smidig att jobba med.

Butiken brukar inte ta in stora mängder i lagret men MakeNoise utgör ett undantag. Här har ett antal monterats in i en låda.

Många av kunderna är nybörjare som snabbt blivit inbitna modulfanatiker. Fast en del tycker att det är knepigt i början säger Phil.

– Det finns en inlärningskurva, att lära sig tänka modul helt enkelt. Det råd vi brukar ge är att köpa ett par stycken och sedan jobba med dem hemma. Det tar sin tid men det är där njutningen är. Att helt kunna gå upp i skapandet av ljud. Just det att lägga ner tid är nog det viktigaste för det är då som man upptäcker vad en modul är kapabel till.

Många som vill lära sig mer dyker som sagt upp med egna lådor, där det ibland finns utrustning de har byggt själva.

– Det finns ganska många kit numera och vi erbjuder en del, bland annat från RYO. De är ganska lätta att bygga ihop även om det naturligtvis hjälper att ha en viss baskunskap om elektronik.

Phil, Gavin och Simon har också ett eget band.

– Det heter London Modular Alliance och vi gör spelningar då och då. Det har också blivit ett antal plattor och det har faktiskt varit bra för marknadsföringen av butiken. På sista tiden har vi börjat undersöka videomoduler också. Bland annat en där bilderna bryts ner i olika färger och kan skickas till exempel över ett dansgolv medan ljudspåret kan köras via en modul, köras genom delay, distortion och mycket annat. Men detta är just nu i en experimentell fas för oss. Det tycks alltid finns något nytt och spännande att utforska inom moduler.