REPORTAGE: Lightship95

REPORTAGE: Lightship95

Fyrskeppet som förvandlats till studio

TEXT: MICHAEL DEE
FOTO: MICHAEL DEE & LIGHTSHIP95

Ben Phillips drömde om att skapa en intressant studio någonstans i Londontrakten. Han hittade fyra äldre byggnader men varenda gång var det något som gick i stöpet. Det var nära att han gav upp hoppet men så kom han på en lösning. Bygga om ett gammalt skepp och förvandla det till en studio. MM steg ombord på Lightship95 för att undersöka närmare.

Det är en disig dag när jag beger mig till Trinity Buoy Wharf i östra London. Det gamla kajområdet har genomgått en ansiktslyftning de senaste åren. De gamla magasinen har byggts om och inhyser allt från designateljéer och replokaler. Bredvid ligger ett kafé och en klassisk amerikansk diner. Men det som sticker ut mest är det knallröda fyrskeppet som inhyser Lightship95, en minst sagt ovanlig studio som lockar band från hela världen. Ägare är Ben Phillips, tekniker och producent, och han tar en paus från dagens mixningsarbete för att berätta om studion. 
– Mitt intresse för inspelning uppstod inom hardcorepunk och metal. Jag höll till i en egen liten studio i Kent söder om London. Den var för liten och jag behövde ett större liverum. Jag ville att studion skulle vara något speciellt, ha en egen atmosfär och inte bara vara ännu en låda med utrustning. Så jag började leta efter äldre byggnader som kunde vara lämpliga. Jag hittade fyra stycken och med var och en följde en lång process där jag undersökte om jag kunde få tillstånd av respektive kommuner till att förvandla dem till studio. I ett fall blev riksantikvariatet inkopplat eftersom det rörde sig om en kyrka med anor från 1000-talet. Varenda gång gick det i stöpet. Det höll på så i fyra år och till slut blev jag
så less att jag funderade på att göra något helt annat. Närmare bestämt att köpa en båt och dra på en längre expedition.

Ben började läsa annonstidningar för båtar.
– I annonserna hittade jag allt från jollar till oljetankers. Jag blev förvånad när jag insåg hur billigt det var att köpa lastbåtar som tagits ur bruk. Det gav mig idén att köpa en lastbåt och förvandla den till studio. Det borde vara lätt med ett stort, tomt lastrum. Då skulle jag också slippa en massa krångel med byggnämnder och kommuner. Efter en del letande hittade jag den här, Lightship95. 

Mycket mod och en gnutta dårskap 

Jag pratade med akustiker och skeppsingenjörer och de bara skakade på huvudet och menade att det skulle bli för svårt.

Det var dock ingen lastbåt, utan ett fyrskepp.
– Lightship95 hade tillbringat det mesta av sin tillvaro vid South Goodwin Sands, en av de mest förrädiska och fruktade bankarna i den Engelska kanalen. Som fyrskepp skulle det motstå den allra värsta sortens väder och strukturen var därför extra stark. Det fanns därför inget tomt lastrum och jag förstod att det skulle innebära mycket arbete. Men jag slog till, hittade en fast kajplats här och började planera arbetet. Alla experter som Ben pratade med avrådde honom.
– Jag pratade med akustiker och skeppsingenjörer och de bara skakade på huvudet och menade att det skulle bli för svårt. Det visade sig att det skulle bli svårare i vissa avseenden men faktiskt också lättare i många andra. Gränsen mellan mod och dårskap kan vara ganska vag! Ben gjorde en del research på annat håll också.
– Jag gjorde ett besök på David Gilmours legendariska båtstudio. Fast när jag kom dit visade det sig att det inte alls rörde sig om en båt! Mer en sorts flytande sommarstuga! 

Det tog Ben Phillips och hans team 18 månader att förvandla det gamla fyrskeppet till en studio. 

Motgångar

Ben köpte fyrskeppet precis i den vevan då finanskrisen satte in på allvar 2008.
– Det ställde till rejäla svårigheter. De lån som jag beviljats tio månader tidigare krympte till en fjärdedel. Men att kunna öppna en ny intressant studio i London hade varit omöjligt på annat sätt. Det skulle inte ha fungerat ekonomiskt i en byggnad på torra land här i London. Fastighetspriserna är fullkomligt vansinniga och jag trodde på idén och drevs av min passion. Plus, jag hade nästan blivit desperat. Det var nästan på ren trots att jag ville öppna egen studio. Vare sig det var förnuftigt eller inte! 

Till lands eller till sjöss. Många skulle säkert tyckt att det var vansinnigt att öppna en studio i London. Studiodöden har dragit hårt fram i London och de flesta av de studior jag besökte för 15–20 år sedan för MM:s räkning har försvunnit, däribland Olympic, Townhouse och Eden.
– Det stämmer, men det innebär också att det har uppstått ett tomrum. Det finns betydligt färre liverum att tillgå. Det finns gränser för hur mycket man kan utföra på digital väg i en produktionssvit och om man ska ha ett bra liveljud i trummorna får man vackert bege sig till en studio. Det var detta tomrum som jag först och främst ville fokusera på med min studio. Dessutom har allt fler upptäckt att det är något speciellt när ett band strålar ihop och spelar live tillsammans. Med en tekniker som rattar. De som spelar in på egen hand inser snart att något blir liknande eftersom någon i bandet måste sköta det tekniska och därför inte är lika fri att fokusera på musiken.

Ett digert ombyggnadsprojekt

Ombyggnaden krävde ett enormt arbete, säger Ben. 
– Arbetet tog totalt 18 månader, sju dagar i veckan. Först handlade det om att skära bort innerväggarna under däck. Det var otroligt besvärligt! Allt som allt tog vi bort 20 ton stål. Väggarna var fyra meter höga, tolv millimeter tjocka. Vi fick skära ner alltihop till mindre sektioner för att kunna hissa ut dem. Efter det verkade resten faktiskt ganska enkelt! 

Därefter inleddes arbetet att skapa kontrollrum, liverum, ett mindre livebås, samt ett övernattningsutrymme.
– Utrymmena måste ljudisoleras på ett effektivt sätt. Jag var tvungen att lära mig väldigt mycket på väldigt kort tid. Bland annat då om akustik. Som tur var fanns kunskap inom familjen också. Min pappa är fysiker och min mamma är matematiker och det hjälpte mig att kunna utföra arbetet själv. Till skillnad mot en byggnad där man kan bygga ut så hade skeppet sin fasta struktur, formad som en banan, och den fick jag hålla mig till. 
– Ljudisoleringen var ganska lätt att genomföra. Det handlade om att lägga till så mycket massa jag kunde och isolera det från skrovet. Lösningarna där kom faktiskt från industrisektorn. Det finns inga produkter inom den traditionella akustiksektorn som isolerar mot stål. Inom tillverkningsindustrin finns det hur mycket som helst. Specialmaterial och hängningsanordningar. Så hela liverummet är helt bortkopplat från skrovet. Golvet vilar på flera lager av rockwool och polystyren och det har fungerat förträffligt. Det är ytterst sällan att övernattningsutrymmet används. Det är inte som förr i tiden då band blockbokade en studio en månad eller två. Det är kortare sessions då och då.

 

Kontrollrummet mäter drygt 27 meter och är uppbyggt kring ett API1608-bord kopplat till en Pro Tools HD-rigg. Det är utrustat med Quested VS3208 Active -3-Way-monitorer, Tannoy Hafler Pro 2400 och ett par Yamaha NS-10M.

Studion

Så till studion. Kontrollrummet är inhyst där det tidigare fanns en dieseltank. Det mäter drygt 27 meter och är uppbyggt kring ett API1608bord kopplat till en Pro Tools HD-rigg.
– Det var detta bord som jag siktat på från början. När lånen sänktes till en fjärdedel var jag tvungen att tänka och köpte ett Calrec-bord istället. Det var praktiskt och billigt och innebar inga kompromissar vad gällde ljudkvalité. Till det köpte jag API 500 Series-moduler, Neve Mic Pres och Helios 69 Mic Pres. Jag hade en hel del sedan tidigare, Yamaha Rev7 och Drawmer Ds201 Gates. För tre år sedan var ekonomin så stadgad att jag kunde köpa API-bordet och det låter fantastiskt. Vi har en bra uppsättning mikrofoner. Som sagt, jag ville fokusera på livetrummor. Vi har AKG, Beyerdynamic, Electro-Voice, Neumann, Coles. Trummikrofonerna kan användas till mycket annat och har man väl dem handlar det mest om att komplettera med sångmikrofoner.

Kontrollrummet är försett med Quested VS3208 Active -3-Way-monitorer, Tannoy Hafler Pro 2400 och ett par Yamaha NS-10M. 
– Quested- och Tannoy-monitorerna fungerar bra och jag har inte hittat något som är bättre. Vad gäller NS-10-monitorerna har jag jobbat med dem så länge i olika studior att jag förlitar mig på dem. Jag tänker nog som många andra. Jag är inte förälskad i dem men jag vet hur de låter så jag vet vad jag får när jag mixar. 

Till sidan om mixerbordet står en byrå med en massa pedaler. Ett flertal är byggda inom skeppet och har sina egna unika ljud.
– Vi är tre tekniker som håller till här. Jag själv, Rory Atwell och Jack McKenna. Jack gillar att bygga pedaler. En del är fantastiska men de är inte till salu. Det skulle nog inte löna sig för honom om man räknar ut det i timlön. 

Liverummet

Vi beger oss in i liverummet, som mäter drygt 48 kvadratmeter.
– Jag älskar trummor och har därför samlat ihop en hel del genom åren. Så här finns ett Yamaha 9000-set tillverkat under tidigt 80-tal, en rad olika virveltrummor, Sonor Steel, Ludwig, Pearl Masters, olika cymbaler, bland annat Bosporous, Sabian och Zildjian. 

Det finns två dieseltankar som just nu står tomma. Jag funderar på att förvandla dem till plåtekon men har ännu inte haft tid att göra något åt saken.

Här finns också en fantastisk vintagesamling i form av combos, förstärkare och högtalare från märken som Park, Vox, Fender, Orange, HiWatt, Marshall och Kelly.
– Jag har valt utrustningen noga och oavsett vilka ljud som krävs så finns det något som får det att sitta perfekt. Vid sidan om här finns också ett litet livebås. Dörren är dock inte original. Den lyckades jag hitta på ett varv som monterar ner gamla båtar. 

Ben Phillips har en bakgrund inom hardcorepunk och metal. Han älskar vintage-utrustning och här ses en del av de förstärkare, lådor och combos han har samlat på sig genom åren.
 

Ett kontinuerligt arbete 

Det återstår fortfarande en del att göra ombord, säger Ben.
– Det finns två dieseltankar som just nu står tomma. Jag funderar på att förvandla dem till plåtekon men har ännu inte haft tid att göra något åt saken. I dagsläget kör vi med Pro Tools. Jag skulle själv gärna vilja erbjuda rullband också men än så länge är detta en praktisk lösning. 

Studion har blivit kultomsusad och det innebär att folk kommer långväga ifrån för att spela in här. 
– Vi har nyligen spelat in band och soloartister från Australien och Nya Zeeland. Det kommer också folk från Nederländerna, Tyskland, Spanien och Skandinavien. De flesta bokningarna kommer från indiesektorn men vi har också en del jazz och stråkkvartetter. Och glädjande nog så återvänder många år efter år. De gillar stämningen som uppmuntrar deras kreativitet, precis det syfte jag hade när jag drog igång projektet. Lightship95 erbjuder annan service också, säger Ben. 
– Jag började erbjuda masteringservice för några år sedan. Orsaken är att det började dyka upp mängder av folk på nätet som erbjöd masteringservice av minst sagt tvivelaktigt slag. Situationen har inte förbättrats. Det handlar för det mesta om någon som sitter i en skrubb någonstans med en laptop och några plugins. Det handlar om att lura folk på pengar. Jag säger till klienterna att om de vill ha ett jobb i den absoluta världsklassen så bör de söka upp någon av de stora inom sektorn. Om budgeten däremot är tajt kan jag utföra jobbet och göra det bättre än de flesta som florerar på webben.

Studiodöden har drabbat London hårt. Många artister och band jobbar hemma men ska man spela in trummor live är det en bra studio som gäller. Det var detta som Ben fokuserade på.

Lightship95 används också till streamade livespelningar, videoinspelningar och modeplåtningar.
– Vi har bland annat gjort livespelningar åt radiostationen Last Fm. Skeppet gör sig väldigt bra på bild och det har vi dragit nytta av. Med videoinspelningar finns dessutom möjligheten att filma bandet eller artisten i studion och sedan uppe på däck. Behovet av bildcontent växer hela tiden och vi kan erbjuda ett relativt billigt alternativ. Skeppet har fungerat bra i reklamsyfte fast det har gått ryktesvägen. Det första folk gör inför en inspelning är att ta bilder av skeppet och lägga ut dem på sociala medier. 

Lightship95 ligger där det ligger, fast förankrat.
– En del har faktiskt trott att vi lägger ut ankar men så är det inte. Däremot händer det att skeppet kan gunga till lite grann och det beror på tidvattnet. Det är dock aldrig så mycket att någon blir sjösjuk! 

Det finns ett litet trevligt övernattningsutrymme på fyrskeppet också, med vedspis, sängar och böcker. Det är dock sällan som det tas i bruk, säger Ben Phillips. ”Branschen har förändrats. De flesta artister gör kortare inspelningar. Inte som förr då de bokade en studio i en månad.”

TEST: Genelec 8320 & 7350

TEST: Genelec 8320 & 7350

TEST: Magnetic Effects (gitarrpedaler)

TEST: Magnetic Effects (gitarrpedaler)