TEST: Fender American Professional Jazz Bass
Fender sätter ny standard
Text: Gustav Linder
Fender introducerar den nya serien American Professional, med flera större och mindre uppgraderingar. Vi kollar in en jazzbas.
I trettio år har Fender tillverkat American Standard-serien med basar och gitarrer som flaggskeppet utanför vintageutgåvorna. Nu ska American Standard-instrumenten fasas ut och ersättas med serien American Professional. På flera punkter är de båda serierna lika, men American Professional har nya mikrofoner och annorlunda halsprofiler, bandstavar och stämskruvar.
KONSTRUKTION
I grund och botten är det egentligen ingen större skillnad mellan 2017 års American Professional-bas och jazzbasen som den såg ut 1960, när den först introducerades. En kropp i al med en hals i lönn som är fastskruvad i kroppen med fyra skruvar. Halsen har en greppbräda i rosenträ med tjugo band. Basen är utrustad med stämskruvar med stora klöverformade vred, och två stycken single coil-mikrofoner som styrs av varsin volymkontroll och en gemensam tonkontroll. Tittar man lite närmare finns det dock ett antal detaljer som skiljer American Professional-basen från både äldre jazzbasar och sin föregångare American Standard.
Mikrofonerna är nydesignade, och varje mikrofon har två magneter, en alnico 5 för de högre strängarna och en alnico 2 för de lägre. Detta ska ge ett ljud med både värme och krispig topp.
Halsprofilen har C-profil, men är slimmad jämfört med föregångaren. Bandstavarna är högre och smalare jämfört med de medium jumboband som användes på American Standard-instrumenten.
Stämskruvarna är lättviktsvarianter, och nytt är att strängstolparna är lätt avsmalnande från toppen. Detta gör att strängen lindas neråt på stolpen vilket ger högre tryck över sadeln. Detta bidrar till sustain och stabil stämning.
I likhet med American Standard-instrumenten har dessa nya basar stänger av grafit infrästa i halsen för ökad stabilitet. Dragstången justeras vid kroppsänden av halsen. Stallet, där man kan välja att dra strängarna genom kroppen eller genom stallet är detsamma som hos American Standard-basarna. Det har gjuten bottenplatta och styrspår för stallsadlarna.
Sist men inte minst är American Professional-instrumenten utrustade med sadel i äkta ben, i motsats till det syntetmaterial som användes i American Standard-serien.
I ANVÄNDNING
“Basen levereras med strängarna dragna genom kroppen, och utan att ge mig in i debatten om huruvida detta påverkar ljudet så kan jag konstatera att det akustiska ljudet är väldigt kraftfullt.”
American Professional-basen är relativt lätt, men känns ändå rejäl. Halsprofilen känns som en typisk jazzbas, men om jag jämför med min jazz från 1978 så känns American Professional-halsen onekligen lite nättare både vad gäller tjocklek och bredd, även om sadelbredden är densamma. En mycket trevlig halsprofil hursomhelst, som ligger bra i handen oavsett om man spelar med basebollgrepp eller med en mer ”korrekt” handposition. Ytbehandlingen på halsen är väldigt skön i mitt tycke. Fender beskriver den som sidenmatt, men jag upplever den som lite blankare än många mattlackerade halsar, dock utan att kännas det minsta klibbig som vissa blanklackerade halsar kan göra.
Finishen är oklanderligt applicerad, och nyansen, som Fender kallar Sonic Gray, påminner mycket riktigt om en gråare version av den klassiska Sonic Blue.
Basen levereras med strängarna dragna genom kroppen, och utan att ge mig in i debatten om huruvida detta påverkar ljudet så kan jag konstatera att det akustiska ljudet är väldigt kraftfullt. Särskilt E-strängen, som på basar med Fender-konstruktion ibland kan vara något stummare än de andra, imponerar med rejäl sustain och klarhet. Tonen är också jämn och bra utmed hela halsen, från låga E till den högsta tonen på G-strängen. I mitt tycke bidrar strängning genom kroppen även ofta till en något högre spänning i strängarna, och en lite spänstigare spelkänsla.
När jag kopplar in basen så möts jag av idel välljud. Klarheten och skjutsen finns även i det elförstärkta ljudet. Mickarna bidrar med en värme och fyllighet som ger ett mycket bra jazzbasljud. Halsmicken i ensamt majestät har det lite gryniga och burkiga P-basliknande ljudet som jag förväntar mig. Kör man stallmicken ensam blir ljudet tunnare och mer nasalt, men här finns ändå förvånansvärt mycket stadga. Sextondelsfunken sitter som en smäck, och det rappa ljudet hos basen bidrar till snärten. Bägge mickarna tillsammans ger det typiska, lätt urholkade jazzbasljudet.
För ett traditionellt fingerspelsljud som passar till det mesta räcker det i mitt tycke att dra på lite lågt mellanregister på förstärkaren och köra bägge mickarna på fullt. Genom att slå an strängen antingen närmare halsen eller närmare stallet kan man variera ljudkaraktären relativt mycket.
Basens klara och tydliga ljud lämpar sig utmärkt för slap, och faktum är att jag, som annars inte är någon stor slapfantast, nog ägnade en stor del av testtiden åt att piska basen med tummen. Favoritljudet blev halsmicken på fullt spett, och stallmicken neddragen en liten smula. Detta gav ett genomträngande slapljud med mycket tryck och tjong.
Även plektrumspel lät alldeles utmärkt, och här blev jag särskilt förtjust i den solade halsmicken tillsammans med lite lätt dist. Det blev ett härligt rått ljud som inspirerade till aggressivt rocklir. Här stämde jag ner E-strängen till D, vilket fungerade utmärkt.
Den planare greppbrädan och de smalare banden skiljer sig från de äldre Fender-basar jag är van vid, men jag måste säga att jag snabbt började uppskatta den något annorlunda spelkänsla dessa detaljer gav.
Basen balanserar väldigt bra både vid sittande och stående spel. Vissa Fender-basar har en tendens att bli lite framtunga, men här hjälpte sannolikt lättviktsstämskruvarna till att hålla basen på rätt köl, trots dess relativt låga vikt. Stämskruvarna löper väldigt smidigt och känns förtroendeingivande.
Kör man båda mickarna tillsammans så är de, som brukligt på jazzbasar, kopplade som en humbucker och därmed brum- och brusfria. Även om man kör endera micken ensam är American Professional-basen föredömligt fri från missljud för att vara ett instrument med single coil-mickar.
SAMMANFATTNING
Även om detta i grund och botten är en helt vanlig jazzbas så gör detaljerna mycket för att lyfta helheten.
De nya mikrofonerna låter utmärkt, med en värme och köttighet som ändå tar tillvara den distinkta och rappa akustiska tonen i instrumentet.
Stallet där man kan välja att dra strängarna genom kroppen eller fästa dem i stallet ger ljudmässig flexibilitet.
Halsen är i mitt tycke väldigt skön, både vad gäller ytbehandling och profil. Halsen bidrar mycket till att göra basen väldigt lättspelad. Överlag känns det som att den här basen ”sitter ihop” på ett sätt som inte alla instrument gör. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men jag gissar på en kombination av välgjort bygge och god spelbarhet.
Genom Fenders snart sjuttioåriga historia har kvaliteten kanske inte alltid varit helt jämn. Det sena sjuttiotalet var exempelvis inte direkt någon höjdarperiod. Jag skulle dock säga att Fender just nu är inne i en mycket bra period, där instrumenten, från de billigare och uppåt, håller mycket god kvalitet. Faktum är att jag nog vill utnämna denna American Professional till den bästa fabriksnya, serietillverkade Fender-basen jag har testat. Är man ute efter en jazzbas kan jag varmt rekommendera att man prövar denna. För priset, under artontusen kronor, får man en mycket välbyggd och välljudande bas.
PLUS
- Mycket bra ljud
- Väldigt trevlig hals
MINUS
- Inget
FAKTA
TYP Solid fyrsträngad elbas
KROPP Al
HALS Lönn
GREPPBRÄDA Rosenträ, 9.52” radie
ANTAL BAND 20 Narrow tall
MENSUR 34”
MEKANIK Fender Lightweight Vintage
STALL Fender Hi-Mass
MIKROFONER 2x V-Mod single coil jazz
ELEKTRONIK Volymkontroll för vardera mikrofonen, mastertonkontroll
FINISH Sonic gray
ÖVRIGT Finns även i sunburst, svart, och Olympic White. Finns även med lönngreppbräda i samtliga färger
PRIS 17 799 kronor
DISTRIBUTÖR Fender Scandinavia, www.fender.se
